Bockstensturen 2009

Igår gick Bockstensturen 2009 av stapeln och Team Djungelbrand ställde upp med 3 tappra cykelmusketörer. Team ledningen hade hoppasts på 5 stallryttare med av olika (bra och dåliga) anledningar kom endast 3 till start.

Vädret var allt annat än bra, pissregnet hade abonnerat en plats över Varberg den senaste veckan. Loppet spänner över 100 km i skog och mark så det skulle bli en skitig färd.

Nedan ser vi de två Teammedlemmarna som skulle utsätta sig för denna utdragna pina, till råga på allt betalade dom över 500 spänn var för eländet...

Chefredaktören övar seger-foto-pose tillsammans med Doffe Daver.

Över 1000 förväntansfulla motionärer och elitåkare stod förväntansfullt i sina startfållor och blickade upp mot den regnstinna himlen. Davern stirrade dock mest på polisbilen då han tidigare under dagen kört 113 km/h på 110-väg...

Tävlingsledningen blåste i pipan och cykelryttarna började på sitt näst intill oändliga vevande.

Inte långt från start lyckades Teamets fotograf Birgitta Runegårdh fånga Teamets stora medaljhopp. Här visar han tecken på biljant cykelteknik när han för ett kort ögonblick släpper styret med ena handen med bibehållen kontroll.

20 km in i tävlingen körde chefredaktören igenom en vattenpöl som om det vore "no-tomorrow" oj oj oj. Vid detta tillfälle hade han just fått information från sin far tillika teamtaktiker att han hade tätkänning.

Ur vattepölen in i elden... nu hade cyklisterna nått fram till den beryktade helvets-skogen Åkulla! Nu väntade inte mindre än 60 km trögtrampad lervälling. Det ryktades om att dom som ej bröt loppet i denna skog skulle ta sig ända in i mål.

Däckvalet för dagen var efter mycket funderande Nobby Nic fram och Racing Ralf bak. Nedan ser vi att valet var klockrent, kurvan tas utan tendens till släpp.

I kurvan var farten så hög att inte ens 2008-års bästa systemkamera lyckades fånga chefredaktören. Var det månne skit bakom spakarna?

Ytterliggare en stilstudie i däckval och kurvtagningsteknik från vårt stora medaljhopp.

Medans chefredaktören slet och sketade ner sig lyckades hans lilla Astrid skita ner sig. Mamma gjorde dock ett fantastiskt jobb i något omklädningsrum och efter ett knix var saken ur världen.

Efter 70 km var den värsta biten avklarad. Chefredaktören meddelade att det var det värsta han varit med om sedan branden i Gårda på 70-talet och att han beövt träna mer på att gå med cykeln... Helskinnad och med en vurpa och 12 nästan vurpor var det dags för depå.

En kanelgiffel, saltgurka, banan, mamma och spotdryck är allt en cyklist i nöd kräver...

Depån vid 80 km togs i farten, nu var målet och medaljen nära...

Och så äntligen skulle de två gigantiska NISSAN-falukörvarna passeras. Cirka 100 meter innan målgång lyckades chefredaktören suga den sista musten ur sina arma ben och spurta ifrån en 5-manna klunga.

I en ryslig fart bombade han in på den fin fina tiden 5 timmar och 44 minuter. Detta räckte till en 62:de plats och är ett stort lyft jämfört med fjolårets 302:de plats!!

Stora delar av Teamet/familjen/hejarklacken var på plats i målområdet och gratulerade en däven cykelkämpe.

Trött och nöjd med medalj och pasta blickar chefredaktören bort i horisonten mot nästa års bockstenstur... Den skarpögde må notera att medaljen är vänd åt fel håll och på tal om det var väl medaljens baksida just pastan... och vädret såklart.

Chefredaktören och Teamet hade inte hört någonting från de övriga 2 teammedlemmarna under hela loppet. Ove fick dock ett samtal från Bruno att Lunna-Robin brutit efter 80 km. Vi vill ändå gratulera, vi hörde ryktas om att en bra tid var på gång. När "hammern" slår då är det få som kvar på pedalerna står...

Efter ett par timmar hade vi dock ej lyckats få kontakt med Teamets otippade 3:de åkare Doffe Daver. Vid 19:02-tiden ringde det på chefredaktörens mobil och gissa vem det var!! JO, Doffe Daver hade slitit sig runt alla de 100 hemska kilometrarna på fin fula 8 timmar och 17 minuter. Dom två sista depåerna var stängda när han passaerad och målet var nerpackat sedan länge så en officiell tid erhölls ej. Men vilken vilja att stånka på när man vet att tiden gått ut, Vi på redaktionen vill sträcka oss så långt att detta måste vara den största prestationen i årets Bockstenstur! För den ej insatte skall vi kanske informera om att Doffe Daver endast har tränat en gång, det var i september förra året...

Sådär ja då har vi närmat oss slutet av detta lilla reportage. Årets bockstenstur var tack vare värdet ett spektakel utöver det vanliga med många skitiga minnen. Ett speciellt tack vill chefredaktören rikta till sina nära och kära för ett gott stöd.

Samtliga fotografier kan köpas för en rejäl summa pengar, var god kontakta Birgitta Runegårdh (a.k.a. den kvinnliga cyklisten) vid intresse.

Absolut sist men inte minst vill Ove meddela att han såg den mentale tränaren åskåda vid en rondell, var detta rent åskåderi eller en rondellhundsinstallation??

//

Red.